nour.webblogg.se

2015-12-21
21:24:00

H-O-N-E-Y av Johanna Thydell

H-O-N-E-Y av Johanna Thydell

 

 

Personerna:

Honey: Hon är jagberättares kompis. Hon säger ofta att det finns tre sorters människor: ’’Dom som kör tåget. Dom som står och väntar bakom bommarna. Dom som lägger sig på rälsen.’’ (s.56).

Berättare: gillar Honey. Berättaren är en tjej. Vi kan ana det eftersom författare skriver: ‘‘Ey tjejen, var med på lite fest! ropade de efter mig’’(s.64). Vidare skriver hon också att ’’Att vi var Lesbiska’’ (s.64).

Först upplever berättaren att Honey är en stark självsäker tjej men sedan upptäcker hon att Honey är lite deprimerad. En annan förändring är att berättaren blir kär i Honey senare i novellen och hennes känslor för Honey verkar vara en form av förälskelse. Författaren skrev: ’’ Jag ville krypa intill henne, lägga min näsa i hennes varma halsgrotta och stanna där, för alltid’’ (s.64). I novellens peripeti förändras dessutom berättarens uppfattning om Honey; hon tänkte först att Honey är en sådan som kör tåget men hon upptäcker att det var fel och att Honey är en sådan som lägger sig på rälsen. Vad jag menar är att Honey uppfattades först som att hon är stark och självsäker och att hon kör tåget men sedan det blir tydligt att hon inte orkar och att hon ger upp. Hon lägger sig på rälsen.

 

Handling:

Boken börjar med vad Honey brukade säga om de tre typerna av människor. Enligt Honey anses berättaren vara en sådan som lägger sig på rälsen. Berättaren går några gånger till Honeys hem och hon känner att Honey inte är lycklig i sitt hem därför kanske Honey begår självmord och lägger sig på rälsen i slutet. Berättaren har förlorat alla andra kompisar för att Honey inte vill att de ska vara mer än de två. Honey har lovat att hon ska säga till berättaren innan hon ska försvinna. Trots detta kommer inte Honey alltid till den platsen som de brukar träffas på och som de kallar “Stället”. När berättaren frågar henne varför hon inte säger till henne att hon ska försvinna, svarar Honey att hon inte har försvunnit.

Men ’’ En kväll kom hon inte, Honey. Jag låg ensam på fotbollsplanen och väntade, jag väntade länge. Hennes mobil var visst avstängd…’’(s.64) och här kan vi ana en vändpunkt när Honey en dag inte kommer till fotbollsplanen, där de brukar träffas. Det gör berättaren orolig och ledsen. Honey har begått självmord. Berättaren känner att hon inte har förstått eller känt Honey ordentligt. Hon ångrar sig och hon tänker att om hon visste kanske hon hade kunnat göra någonting. ’’ Om jag hade lärt mig att skilja på hennes miljoner olika underbara skratt, kanske jag hade kunnat höra när skrattet var falskt.’’. Men det var tyvärr för sent.

Berättarperspektiv:

Berättarperspektiv i den här novellen är förstapersonsperspektiv d.v.s. novellen är skriven i jagform. Berättaren berättar om sig själv och om sin väninna vilket hjälper oss att förstå handlingen från huvudpersonens inre. Vi kan bättre uppfatta jagberättarens känslor och tankar. Berättaren, hennes känslor, handlingen samt omgivningen blir mycket synlig.

Språk:

Språket är mycket fint, målande och lättillgängligt. Det finns många vackra liknelser och metaforer som ’’Håret som slingrade sig i det grodgröna gräset’’ och ’’… som en fågelskrämma.’’ (s. 61)

 Miljö och tid:

Novellen utspelas i en stad i modern tid. Jag kan se det för att det används uttryck som till exempel ’moppar och FF’. Novellen beskriver också en del killar som kör mopeder. Miljön är fint och målande beskriven till exempel ’’Överallt ljusa och mörka krossflisor, som skimrande snöflingor i solljuset.’’(s.57).

 

Budskap:

Man måste förstå sin vän innan något hemskt händer. Äkta vänner är som en guldskatt därför bör man älska, förstå och försvara dem, eftersom det bara är med dem man känner trygghet. Med de riktiga vännerna kan man skratta, gråta och vara sig själv. Vänner är skyldiga att ta hand om varandra. När en av dem gråter bör de andra stödja och hjälpa honom/ henne. Det är alltså vänners tysta uppgift gentemot varandra.

 

Vänner måste också lita på varandra. Om någon av dem mår dåligt, speciellt när det blir någonting i hjärtat, så bör man våga säga detta, åtminstone till varandra. 

 

Ett annat budskap kan vara att vi måste veta att alla inte ständigt är glada. Alla har något problem som gör honom/ henne ledsen. Någonting händer för alla människor i livet som gör att de ibland tänker att de har det sämsta livet i hela världen. Man bör inte bli deprimerad och tänka på detta eftersom alla har problem. Här kommer kompisarnas roll in igen för att hjälpa och stödja varandra.

 

Vad tycker jag?

Jag kommer ihåg ’’En komikers uppväxt’’ som är skriven av Jonas Gardell medan jag läser den här novellen. I både boken och i novellen begår någon av huvudpersonerna självmord. Man kan begå självmord för olika orsaker bland annat mobbning och depression. Tomas i ’’En komikers uppväxt’’ begår självmord på grund av mobbning medan Honey i novellen begår självmord för att hon var mycket sorgsen och deprimerad.

En annan liknelse mellan de två verken är detta; Tomas var en faderlös kille och hans mor var udda och uppförde sig som ett barn. Hon kunde inte förstå Tomas situation. Hon var inte kapabel att hjälpa sin son.

Honeys mor är inte alltid hemma och hennes far har underlig blick. Honey är inte glad hemma.

Att inte ha det bra hemma kan också vara en orsak till att begå självmord. Föräldrar måste ta hand om sina barn. De bör förstå hur de tänker, hur de känner och hur andra människor behandlar deras barn. De bör veta detta innan det bli för sent. Barndomen är mycket viktig för framtiden. Det är då man uppfostras och grunden läggs till den man blir. Den tiden speglar sig i en persons karaktär.

Jag tycker att novellen är mycket bra och fin. Den har bra budskap. Språket är mycket fint och det finns många vackra liknelser och metaforer.  Jag tycker också mycket om Thydells stil att skriva och Honeys tre typer av människor.